Loading...
Sedan 1998 har VM haft 32 lag. Det var formatet vi alla vande oss vid — åtta grupper med fyra lag, sextondelsfinaler, sedan rakt igenom till final. Nu kastas allt om. VM 2026 i USA, Kanada och Mexiko blir den första turneringen med 48 lag, 12 grupper och en helt ny fas i slutspelet: omgång 32. Det är inte bara en expansion — det är en strukturell ombyggnad av fotbollens största turnering, och den påverkar allt från matchdynamik till oddssättning.
Gruppspelet — 12 grupper, 48 lag
Varje gång FIFA utökar VM hörs samma kritik: ”Det blir urvattnat.” Samma sak sades 1982 när formatet gick från 16 till 24 lag, och 1998 när det utökades till 32. Båda gångerna producerade det nya formatet legendariska turneringar. Frågan är om det händer igen med 48 lag — och svaret beror på hur gruppfasen fungerar i praktiken.
De 48 lagen fördelas i 12 grupper med fyra lag vardera. Varje lag spelar tre gruppmatcher — samma antal som i det gamla formatet. Det innebär att antalet gruppmatcher per lag inte ökar, men det totala antalet matcher i turneringen stiger från 64 till 104. Gruppspelet omfattar 72 matcher under de första tre veckorna.
Avancemangssystemet är den stora nyheten: de två bästa lagen i varje grupp (24 lag) går direkt vidare till omgång 32. Därtill adderas de åtta bästa grupptreorna — baserat på poäng, målskillnad och eventuellt lottdragning om lagen är lika. Totalt avancerar 32 lag från gruppspelet, vilket innebär att två tredjedelar av alla deltagande lag går vidare.
Den proportionen förändrar gruppspelens dynamik fundamentalt. I det gamla formatet med 32 lag gick hälften vidare (16 av 32), och att bli trea i gruppen var liktydigt med eliminering. Nu räcker det att bli topp tre i en fyramannagrupp — och med åtta av tolv treor som avancerar är oddsen för att en trea går vidare hela 67 procent. Det innebär att ett lag kan förlora en gruppmatch och ändå gå vidare med relativt god marginal.
Konsekvensen för spelet på planen: favoriter har mindre incitament att riskera allt i varje match, eftersom en förlust inte är katastrofal. Underdogs kan spela defensivt, jaga oavgjorda resultat och satsa på att samla tillräckligt med poäng för att kvala in som bästa trea. Det sänker insatserna i enskilda matcher — men höjer spänningen i den sista omgången, där flera grupper avgörs parallellt och det matematiska pusslet kring vilka treor som går vidare skapar osäkerhet till sista minuten.
Omgång 32 — nytt steg i slutspelet
Här landar den stora förändringen jämfört med det gamla formatet. Mellan gruppspel och åttondelsfinal finns nu en extra omgång: omgång 32, eller ”round of 32” i internationell terminologi. Det är 16 matcher där de 32 kvalificerade lagen från gruppspelet ställs mot varandra i utslagsspel.
Seedningen i omgång 32 följer en specifik logik. Gruppvinnarna (12 lag) och de fyra bästa grupptvåorna (totalt 16 lag) seedas och spelar mot de åtta sämre grupptvåorna och de åtta bästa grupptreorna. Det innebär att en gruppvinnare aldrig möter en annan gruppvinnare i omgång 32 — ett system som belönar prestation i gruppspelet men inte eliminerar risken för överraskningar.
Omgång 32 avgjordes under den tidiga planeringen med direkt förlängning och straffar vid oavgjort — inga repriser, inga hemma-borta-matcher. Det håller turneringen inom tidsramen men introducerar ett moment av slump: ett enda mål kan avgöra, och straffläggningar är till sin natur oförutsägbara. Historiskt vinner den formellt favoritiserade sidan straffar i bara 55 procent av fallen — knappt bättre än slumpen.
Ur oddssynpunkt skapar omgång 32 en intressant dynamik. Matcher mellan en gruppvinnare och en bästa trea borde vara ojämna på pappret, men turneringserfarenhet visar att utslagsspel producerar tätare resultat än gruppspel. I VM 2022 vann den favoritiserade sidan bara 10 av 16 matcher i slutspelet. Omgång 32 kommer sannolikt att följa samma mönster, med överraskningar i minst tre eller fyra av de sexton matcherna.
En praktisk konsekvens som få diskuterar: omgång 32 innebär att turneringsvinnaren måste spela sju matcher (tre gruppspel + omgång 32 + kvartsfinal + semifinal + final), jämfört med sex i det gamla formatet. Det extra matchen ökar belastningen på spelartruppen och gör turneringen mer krävande för lag som går hela vägen. Bredd i truppen — inte bara startelvans kvalitet — blir viktigare än någonsin.
Slutspelsträd — från 32 till final
Efter omgång 32 återgår turneringen till det bekanta formatet. Sextondelsfinaler (åttondelsfinal i gammal terminologi) reducerar fältet från 16 till 8. Kvartsfinalerna från 8 till 4. Semifinalerna ger oss de två finalisterna. Matchen om tredje pris spelas dagen före finalen. Finalen avgörs den 19 juli på MetLife Stadium i New Jersey.
Slutspelsträdet bestäms av grupplaceringarna och seedningen i omgång 32. Det innebär att gruppvinnarna inte bara får ”enklare” motståndare i omgång 32 utan också kan hamna på en mer gynnsam sida av trädet genom hela slutspelet. En gruppvinnare som hamnar på ”rätt” sida av trädet kan undvika den starkaste gruppen av motståndare fram till finalen — medan en grupptrea som avancerar riskerar att möta tungviktare redan i omgång 32. Denna asymmetri gör att gruppvinst är värt betydligt mer i det nya formatet än i det gamla, och det borde avspeglas i hur du värderar gruppvinnar-marknaden.
Det totala antalet matcher i slutspelet blir 32 (omgång 32: 16 matcher, åttondelsfinal: 8, kvartsfinal: 4, semifinal: 2, bronsmatch: 1, final: 1). Turneringen omfattar alltså 72 gruppspelsmatcher plus 32 slutspelsmatcher — totalt 104 matcher under 39 dagar. I genomsnitt spelas 2.7 matcher per dag, med toppar på fyra matcher per dag under gruppspelet och avmattning under slutspelet.
Regeländringar och VAR 2026
Under varje VM-cykel introducerar FIFA regelanpassningar, och 2026 är inget undantag. Den mest märkbara förändringen rör VAR-systemet, som nu inkluderar halvautomatisk offside-teknologi (SAOT) som redan testades under VM 2022. Systemet använder kameror och sensorer för att generera offside-beslut på sekunder, vilket minskar de långa avbrotten som präglade VAR:s första VM-turneringar.
Byten: VM 2026 behåller regeln med fem byten per match (plus ett sjätte vid förlängning), en förändring som ursprungligen infördes under covid-19-pandemin och sedan permanentades av IFAB 2024. Fem byten gynnar lag med bred trupp och möjliggör taktiska förändringar under matchens gång — något som flera toppnationer utnyttjade effektivt under EM 2024. I VM 2026 med sina sju potentiella matcher för finalisten blir truppbredd en avgörande faktor: tränare som roterar effektivt och använder alla fem byten strategiskt kommer att ha friskare spelare i slutspelet än de som förlitar sig på samma elva i varje match.
Straffar: inga regeländringar i själva straffläggningen, men FIFA har aviserat att ”ABBA”-formatet (alternerande ordning snarare än klassisk A-B-A-B) kan testas i turneringen. Det påverkar i så fall straffodds marginellt — ABBA-formatet är designat för att eliminera den statistiska fördel som första laget har i traditionella straffar (historiskt 60/40 i fördel för laget som börjar).
Tidstillägg: trenden från VM 2022 med längre tilläggstid (i genomsnitt 10 minuter per match, jämfört med 6 minuter i VM 2018) förväntas fortsätta. FIFA har instruerat domarna att kompensera för tidsspel, skadeavbrott och VAR-granskningar mer exakt. Det påverkar över/under-marknaden direkt: mer speltid innebär fler målchanser, och den historiska korrelationen mellan tilläggstid och sena mål är statistiskt signifikant.
Vad innebär formatet för oddsen?
Det nya formatet med 48 lag förändrar oddslandskapet på flera plan, och jag bedömer att marknaden ännu inte har justerat fullt ut för alla konsekvenser. Det skapar möjligheter för den som förstår strukturen.
Turneringsvinnare-oddsen påverkas av det extra matchen i slutspelet. Fler matcher innebär fler möjligheter till överraskningar, vilket teoretiskt borde höja oddsen på favoriter och sänka dem på underdogs. I praktiken ser vi dock att favoriternas odds knappt rört sig — Frankrike handlas runt 5.50, England runt 6.50, Argentina runt 7.50 — ungefär i linje med 32-lagsturneringar. Det antyder att marknaden underskattar effekten av den extra matchen.
Gruppspelsodds förändras mest. Med 24 av 48 lag som garanteras avancemang (de två bästa per grupp) plus åtta treor, är oddsen att gå vidare från gruppen väsentligt högre för alla lag. Ett lag som Tunisien, som i en 32-lagsgrupp hade kanske 20 procent chans att avancera, kan i det nya formatet ligga runt 40–45 procent. Det innebär att ”lag X att gå vidare”-marknaden generellt erbjuder kortare odds — men de treor som just hamnar utanför topp åtta skapar en intressant gråzon.
Spelarbetting — skyttekung, flest assist — påverkas av turneringens längd. En spelare som når finalen spelar potentiellt sju matcher, och varje extra match ökar sannolikheten att en toppspelare dominerar skytteligan. Det bör sänka oddsen på favoriter som Mbappé och Haaland, men i praktiken är justeringen ofta för liten — marknaden prisar in lagets chanser att gå långt men underskattar effekten av en extra match på individuell statistik.
VM 2026 format med 48 lag är ett experiment i realtid. Ingen vet exakt hur 12-gruppsformatet kommer att fungera i praktiken — och den osäkerheten är i sig en källa till oddsmässiga möjligheter. Den som förstår formatets implikationer har en fördel gentemot marknaden under turneringens inledande fas, innan data från de första matcherna korrigerar modellerna. En djupare genomgång av grupperna i VM 2026 finns i vår gruppanalys.